Kampen mot ätstörningen

Heeeej där!

Vilket strålande humör jag vaknade på imorse, jätteskönt! Jag är himla lättad just nu.. tydligen är det ett gott tecken att jag på senaste tiden kännt mig otroligt trött, kraftlös, frånvarande (som att jag vandrat runt i min egen bubbla) och nedstämd! Sven berättade igår att det är först när man tillåter kroppen att vila o äta som undervikten kommer ikapp en.. när man hypermotionerar och inte äter tillräckligt går kroppen på någon slags autopilot och tränger undan alla känslor för att koncentrera sig på att bara överleva. TYP. så just nu får jag vara glad att jag går runt som en gråtande zoombie
Han blev dock lite arg på mig när jag berättade att jag har jättesvårt att bara gå och lägga mig när jag känner mig sådär trött, jag klarar verkligen inte att bara ligga och vila. Det går inte. Då sa han att klarar jag inte det så kan jag lika gärna kasta in handduken och avsluta behandlingen, jag måste tillåta mig att vila. Så idag är det vila som gäller.. jösses, är redan nu uttråkad :O önskar jag hade mer plugg så jag åtminstone kunde göra något vettigt!

Men nä, istället kommer jag antagligen spendera ca 98% av dagen här framför dumburk2 så jag ska blogga som aldrig förr ;) undrar ni nått spec? vill ni att jag ska skriva om nått särskilt? Tell me! annars blire väl en massa skit som vanligt ;)

Pöss!

Godmorgon vänner!

åh, jag vaknar alltid med så mycket olika känslor i kroppen att jag måste sätta mig och skriva av mig lite det första jag gör ;)

Jag är trött på att vara ätstörd nu.. jag vet att jag skriver så ofta men det stämmer verkligen, jag har aldrig varit så less på denna sjukdom som jag är just nu. Jag avskyr all planering, jag avskyr att inte få träna, jag avskyr att inte kunna göra allt jag vill för jag måste hem och äta på vissa tider, jag avskyr att vara mätt, jag avskyr att behöva timea alla bussar för att jag inte orkar/får cykla, jag avskyr att inte orka festa, jag avskyr att gå klädd i ett jävla tält varje dag, jag avskyr att jag blivit så ful, jag avskyr att jag går upp i ottan bara för att hinna med alla måltider o näringsdrycker. Jag avskyr den här sjukdomen helt enkelt! (hehe, avsky? det är ett ord jag aldrig använder annars.. undrar vad det kom ifrån)

Idag ska jag till Sven igen, det känns skönt.. jag ska fråga honom varför jag är så svullen i fingrarna och rörig i huvudet! dessutom slipper jag vägas idag, tack gud. Där har vi en sak till som jag avskyr. Vägning. Oavsett vad blir jag inte nöjd. Jag blir så himla ledsen och besviken på mig själv ibland när jag läser era bloggar.. många av er har kommit såå långt! jag blir så grymt besviken på mig själv som inte kommit längre, herregud jag har druckit 3nd á 400kcal i snart ett halvår och jag har inte gått upp i vikt. Vilket jävla misslyckande! det är så illa så det finns inte! Jag tror faktiskt att jag VILL gå upp i vikt nu, visst det kommer säkert ge en jävla massa ångest men tänk vilken stolthet att kunna ringa mammi och berätta att jag gått upp, att jag äntligen är på rätt väg. Jag är less på att vara den som är kvar i fanskapet och aldrig går upp. Jag vill inte se er bli friska en efter en och själv vara den enda kvar.. aldrig!

Därför ökar jag maten varje dag nu, typ i ren panik. hehe. Idag ska jag fortsätta öka, någon gång MÅSTE det ge resultat! det måste det, jag är livrädd för att vara sjuk föralltid. Förresten, igår åt jag LASAGNE! :D det var mycket gott!

Nu kör jag hårt, det är bannemig min tur att bli frisk nu!! P&K<3

Hej fina!

Glad alla hjärtansdag på er<3 årets bittraste dag för oss singlar. hähä. Fast jag känner mig inte det minsta bitter (JOO!) utan på ett grymt bra humör! Jag har nog aldrig någonsin varit såhär pepp på att bli frisk.. och det går bannemig framåt! Jag är så fruktansvärt trött på att vara ätstörd, det sjuka är bara att jag inser mycket väl att jag måste gå upp i vikt för att bli frisk (herre, jag har ju för tusan minst 15kg till normalvikt) men ändå tänker jag HELA TIDEN undermedvetet att jag ska göra saker för att inte gå upp. Typ om jag är på stan så tar jag alltid trapporna istället för rulltrappan, det sitter liksom i ryggmärgen att man hela tiden vill förbränna så mkt som möjligt. Meeen, dom senaste dagarna har jag faktiskt släppt lite fokus på hur jag ser ut.. förut klämde och kände jag på min mage det första och sista jag gjorde varje dag, och innan varje måltid var jag tvungen att granska min kropp i spegeln så den var "tillräckligt smal för att kunna äta" men det har jag minskat på jättemycket nu. Det ger bara onödig ångest! och ångest har vi så det räcker, eller hur bruttor? ;) Jag accepterar att jag kommer känna mig tjock, pluffsig och lat nu.. men jag vet att det är en del av sjukdomen, en falsk del som jag måste stå ut med utan att göra några dumheter.
Jag har faktiskt precis läst igenom lite kommentarer jag fått här i bloggen och klistrat ihop dem i ett dokument så jag kan läsa igenom era klokheter när krypandet i kroppen och springet i benen kommer (hähä, gud vad psyk jag verkar inser jag när jag skriver det här, bli inte rädda jag är faktiskt ganska normal)

Appropå psyk mår jag lite märkligt psykiskt nuförtiden.. jag vet inte om det är bra tecken eller dåligt tecken. Dels är jag så sjukt blödig, jag gråter minst 3ggr/dag (ofta när jag pratar med mammi, stackarn hon måste tro att jag håller på att bli galen) för jag tycker så synd om mig själv och känner mig så himla ensam i det här.. känns som jag är den enda i världen som inte lever livet till max och som folk börjar tröttna på mig och mitt beteende. Men sen är jag så jävla mosig i hjärnan också, jag tror jag har fettbrist för ibland kan jag verkligen inte tänka klart! Det är som att tankarna inte går fram i hjärnan, jag riktigt ser framför mig hur tanken fastnar i en kurva på nervcellens axon (nördpoäng!

Annars då? vill ni veta vad som hänt de senaste dagarna? Inte så fruktansvärt mkt iofs men jag kan nog lyckas skriva ihop något ;)
igår var jag på ikea och shoppade loss, jag börjar på allvar tro att jag är shopaholic. På allvar tjejer.. jag handlar sjukt mycket! men det skumma är att jag ändå har oförändrat med pengar på kontot, jag tror någon människa sätter in pengar på fel konto och ofrivilligt sponsrar mitt missbruk ;o sen snattade jag för första gången i mitt vuxna liv! mammi blev så upprörd när jag berättade det, hihi det var kul. Dock handlade det om en körsbärstomat så ni behöver inte ringa till SÄPO. Sen igår var jag och kollade på simtävling i fyrishov, gammal simmare som man är så väckte det fina minnen till liv. längtar tills jag kan visa mig i baddräkt och simma lite igen!
Förövrigt så sväller hela jag! det är sjukt, mina fingrar är som prinskorvar, vad händer? dessutom kissar jag knappt något längre (jag som är van att kissa flera liter/timmen) det känns som jag är en svamp som suger åt mig av allt. förklaring tack om någon vet

OOH, jag höll på att glömma det viktigaste!! idag ska jag utmana mig vid lunchen, jag ska äta något av det mest förbjudna som existerar i min värld! gissa vad? jag ska klara det! allt går om man vill, och jag vill det här så mycket! Sen ska jag på massa lägenhetsvisningar i eftermiddag, så spännande! jag har planerat in det så jag kan distrahera mig från min ångest som eventuellt kan uppkomma efter lunchen, hehe.

ha en fin dag

Puss på er!

Hej sötnosar!

Ibland är det tur att man har en blogg, så man kan sysselsätta sig med att skriva lite när kroppen helst av allt vill ut och traska. Jag måste hålla i det här lugna nu och får inte trappa upp motionen, därför har jag tagit ännu en dag i husarrest (nåja, nästan! en kort tur på stan har jag hunnit med). Jag känner mig som världens slöaste degklump, men vet ni.. min kropp kommer tacka mig! våra kroppar är så himla slutkörda tjejer.. dom behöver all vila man kan få, och det påverkar inte alls vikten så mycket som man tror som ätstörd. Jag kan gå ut och gå i en timme och det bränner typ en halv macka men göder ätstörningen som in i helvete. Dessutom är det kallt ute! Så istället för att vara ute och gå så är jag inne, dricker kaffe (det är sjukt ångestdämpande faktiskt. Det ger mig ett inre lugn. Kaffe för mig är som bröstmjölk för ett barn. haha eh typ.. ja) och bloggar

Jag har gjort massa fynd på sista tiden, sånt gör mig glad! Lindtkulor på Willy's till 75% (herre, höll på att svimma av lycka när jag såg dem i fyndkorgen. det var ett "plötsligt händer det"-moment) och en topp på H&M för 49,50:-. Den randiga, stora t-shirten som ALLA säkert kommer ha i vår, antar att hälften av er också shoppade en sån? ;) Idag insåg jag dessutom att man kan göra blodpudding i micron, samt att jag kan äta en energimässigt tillräckligt stor lunch utan att gå under. Jag klarade det hörrni :D

Vet ni vad jag håller på med för projekt nu? Jag lägger pärlplattor! hah, låter inte så jäkla tufft men jag ska faktiskt göra örhängen av sånna pärlor! Det tror jag blir ballt, lite kreativ måste man ju vara.. visar givetvis det färdiga resultatet om det är något att stoltsera med ;) har dock inget strykjärn men det löser sig.. har ju en plattång. Och man kan ju platta håret med ett strykjärn så då borde man kunna stryka med en plattång. hehe.

Nu måste jag trotsa kylan och ge mig ut, har nämligen två jättesvullna (prinskorvsliknande), svidande, blålila fingrar så jag ska besöka herr doktor för 16:e ggr denna månad. Som sagt, tack gud för frikortet! och tack fina bubblan för din pepp på fejan, du är grym <3

Hörs senare, PUSS

Godmorgon godingar!

ååh jag vill bara sprida vidare all den glädje och kämparglöd jag känner just nu till er!! Jag vaknar snortidigt varje morgon och är pigg som en mört, arg som ett bi på den här jävla sjukdomen och peppad till max (hah, försökte komma på ett djur till där med kom inte på nått peppande djur).
Jag vill så gärna bli frisk NU,NU,NU! Jag vill kunna klä mig i snygga kläder, träna, festa, gå på yoga, vara spontan, slippa näringsdrycker, slippa äta så jävla ofta (hah, egentligen älskar jag att äta så den ska jag inte klaga på! ), slippa tänka/planera min mat dygnet runt, kunna tänka klart.. Den dagen jag är helt frisk kommer jag vara så sjukt stolt över mig själv. Tänk, då har man klarat av något av det tuffaste man någonsin kommer ställas inför i sitt liv. Jag längtar efter den dagen när jag kan ringa till mammi och berätta att jag fått min mens. Jag längtar så mycket att jag börjar gråta bara av att skriva det. Jag tvekar inte en sekund att jag ska nå dit.. jag måste det!! De senaste månaderna har varit helt galet upp & ner, både vikt och mående har pendlat massor. Nu börjar det äntligen kännas som jag är på rätt köl igen, jag ökar på maten varje dag och kämpar för att INTE öka motionen.. min största fiende är dock vågen! Jag ska till Sven idag och jag vet att ifall jag gått upp kommer jag tycka det är okej att slarva. Jag får inte slarva! är det någon som har tips för hur man ska kunna hantera en viktuppgång, snälla dela med er!

Iallafall, mötet igår gick fint! jag ska göra resten av praktiken senare i vår. Det är en himla lättnad att det löste sig så bra.. så nu är jag ledig i 1,5 vecka och ska enbart fokusera på me, myself and I. Och käket då såklart ;) ska ha många möten med Sven de här dagarna och det känns jävligt bra! nu kör vi tjejor. Ni ska bara veta vad ni peppar och inspirerar mig. Ofta när det känns tufft går jag in och läser era fina kommentarer och det hjälper. Jag är så peppad på att gå emot ÄS nu, jag ska fortsätta öka idag

Förövrigt är jag på sjukt bra humör; idag är sista dagen med mitt pencillin som gett mig så ont i magen, jag har världens finaste vänner, jag ska nog baka (!!) idag, killen igår verkar sjukt trevlig, jag slipper åka till praktiken, jag får viiiiiiila.

Katarina förresten, om du läser detta! kan du inte skicka din mailadress eller så? jag har lite frågor som jag såå gärna skulle vilja fråga dig, oss sjuksyrror emellan ;) höhö.

Vi hörs senare! Kram