Hem Skapad : 08/11/14 Senast uppdaterad : 10/03/21 08:16 / 1014 inlägg
 
< föregående | Se alla inlägg | nästa >

ångestterapi pågår  (Ätstörningen) Publicerat lördag 06 februari 2010 16:03

Hej babes!

Här är det storstädning som gäller nu! Ni ska se vilken mess det är, jag har bara rivit ut hela min garderob på golvet - KAOS! Köpte ju så mycket nytt i USA som måste få plats, så nu är det rensning som gäller. Dessutom är ju städning/diskning min terapi vid ångest, och just nu har jag faktiskt ett litet besök av herr Ågren. Hela denna dag har blivit så märklig.. mina föräldrar har ju varit här så allt blev förskjutet imorse och jag kunde inte göra mina vanliga rutiner o allt det där ni vet.. Jag har inte varit hungrig på hela dagen och jag kan inte avgöra om det är psykiskt eller om jag har ätit mer än vanligt. Jag tror dock att det har och göra med att jag vägde mig imorse och har gått upp. Usch, jag hatar att ätstörningen får lura mig att jag inte behöver äta. Och varje gång jag känner mig stark fysiskt så blir det svårare för mig att äta mycket.. det är som att jag måste vara svimfärdig och ha hjärtklappning för att tillåta mig att käka. Känns det igen? så himla sjukt! Men det ska jag inte gå på nu.. jag ska äta precis som jag brukar. PEPPPEPP.

Förlåt igen för att jag är såå usel på att svara på kommentarer, men kom ihåg maila! eller om det är något ni verkligen vill ha svar på och jag inte svarar, på't igen! tjata ;) jag glömmer att svara bara.

Vet ni, fick precis en toppenidé.. varför samlar man inte ett gäng och alla tar med massa kläder som är fina men som man ledsnat på också byter man plagg med varandra? då får man massa nya kläder men slipper betala, bra va!?

Nu ska jag fortsätta min terapi. Förövrigt så har jag saknat att blogga, jättemkt!  och snälla ni, hjälp mig med praktikdilemmat, vet verkligen inte hur jag ska göra & det ger mig ännu mer ångest!! Hörs! Pussis

såhär såg min säng ut efter första forever21 besöket i USA

Partager
< föregående | Se alla inlägg | nästa >

Lägg till en kommentar!

(valfritt)

(valfritt)

error

Observera att stötande, rasistiska eller liknande kommentarer inte är tillåtna på den här sidan.
Om någon lämnar in ett klagomål på det du skrivit använder vi din internetadress (38.107.191.100) som identifiering.     

Alla kommentarer på inlägget:
ångestterapi pågår

  • Citronen

    mån 08 feb 2010 09:37

    AH, det där med att man byter kläder med varandra. Haha, det sa jag till mina vänner i helgen att vi skulle ta och göra någon kväll, haha vad häftigt! Det är ju verkligen perfekt. Jag känner igen mig med maten där du, men vi måste fortsätta! Keep on moving girl. Kör hårt du är grym!!! Puss!

  • Sofie

    lör 06 feb 2010 17:58

    Det är underbart att få läsa dina inlägg, om dig och din vardag som du tycks hantera bättre och bättre för varje dag!
    Jag känner dock igen mig allt för väl i det du säger om att jag har svårt att tillåta mig själv att äta om jag inte känner mig hungrig eller vet med mig att jag har ätit mycket tidigare. ÄS tränger bort hungern i timmar efter tex. en pizzabit; "Du har ju ätit lite pizza, kaloribomb nr1, du kan inte känna hunger än på länge!". Trots att magen kanske börjar kurra....
    Tragiskt, men vi lär oss. Jag/Vi måste ju gå upp i vikt. Mat är medicin. Och medicin är inte alltid vad man är sugen på eller vill ha - men det är nödvändigt.
    <3

  • missh

    lör 06 feb 2010 17:46

    sådär e jag också (tyvärr) me mina rutiner o sånt!
    Mamma ringde nyss faktiskt o fråga om hon kunde komma o va här imorn nåra timmar o umgås...faaan va min hjärna skrek NEJ NEJ NEJ!
    och jag va tyst ett bra tag, men sa okej, lite tveksamt, då sa hon att hon kanske inte skulle komma om jag inte "klarar av det"..

    hmm...sen messade jag henne direkt efter o sa att jag bara e löjlig o att hon såklart ska komma över imorn om hon ville det!
    Men hon skrev då att vi tar det en annan dag istället.
    Faaan! hatar att den där "kontrollen" ska sitta kvar fortf.!!

    vi har bytes-plagg-dag när du kommer!!
    kram!

  • Magda mailto

    lör 06 feb 2010 17:43

    Oh det där med att byta kläder låter toppen! Fast jag skulle nog mest skämmas för kläderna jag tog med mig och inte vilja visa :P

    Jag är en tjej som starkt funderar på att gå sjuksköterskeutbildningen. Hur är den i Uppsala? Har de förbättrat det de skulle förbättra när de förlorade sin examensrätt?
    Isånnafall skulle jag börja i höst.. är nervös redan nu haha!

    Förövrigt verkar du astrevlig! Kraaam!!

  • Åsa

    lör 06 feb 2010 17:34

    Du efterlyser lite tips ang praktiken. Av egen erfarenhet så tror jag på att ärlighet vara längst. Berätta för din handledare att du har en ätstörning, att du går på behandling och därför behöver äta på ett visst sätt för att kunna bli frisk. Är man ärlig och berättar så förstår folk mer än vad man tror och på så vis får man mer förståelse till varför man beter sig "märkligt" ibland. Oftast så måste ju handledarna gå efter vissa riktlinjer och att man som elev måste göra ett visst antal timmar för att få gokänt. Så för att vara på den säkra sidan så berätta hur det ligger till så får ni göra det bästa av situationen ! Lycka till!

  • Johanna

    lör 06 feb 2010 16:47

    Poängen ÄR ju faktiskt att du ska gå upp. Och det kommer innebära ångest, ångest och ännu mer ångest. Tills du gått upp tillräckligt. Då kommer du förhoppningsvis orka och vilja och kunna allt som står på din motivationslista!

    Ger du upp och ger efter för gamla vanor, rutner osv som tvångsmotionering kommer det bara lindra för stunden. Sedan kommer det också ge ångest, för du väl väl inte egentligen gå ner mer, fortsätta leva ett liv som kretsar kring mat och regler, aldrig kunna göra något spontant, tvingas avsluta din utbildning eftersom kroppen inte orkar?

    Allt det här vet du ju säkert redan. Jag vill bara påminna dig om att du redan kommit en bra bit på vägen, men att det fortfarande är en helvetisk uppförsbacke kvar och du måste stå ut med ångesten. Det är "bara" ångest. Det går över. Varje dag när du vaknar måste du återigen fatta beslutet: ska jag bli frisk eller ska jag fortsätta vara sjuk i denna helvetiska sjukdom?

    Det är bara du själv som kan göra dig frisk. Glöm aldrig bort det.